måndag 18 september 2017

Ett år | 26.7 miljoner | 340 mil på cykel

Efter målgången i Paris
Team Rynkeby Jönköping har gått i mål i Paris

Vi har gjort det!

Ett år har gått sedan vi träffades första gången. Några kände jag igen sedan tidigare, men de flesta var nya ansikten. Redan då började det pratas mycket om den stora utmaningen, cyklingen till Paris. 120 mil cykling på en enda vecka.  Men det var ju långt dit.

Det är lätt att fastna just vid cyklingen, men egentligen handlar Team Rynkeby inte om cykling, det är en bonusgrej. Cyklingen till Paris är ju bara en "liten" bisak, även om man så klart inte ska förringa prestationen att cykla 120 mil.
Jag tror dock att alla skulle kunna klara att cykla till Paris.
Det gäller bara att vara envis och att träna för uppgiften. 



En av alla fina cykeldagar under våren

Men först och främst!

Syftet och fokus med det här året har varit något mycket större och mycket viktigare. Att samla in så mycket pengar som möjligt till Barncancerfonden. 
2016 samlades det totalt in 84 miljoner, varav 19 miljoner av de svenska lagen

Vårt projektår nådde fantastiska 26.747.192 kr
Team Jönköping samlade in drygt 2,1 miljoner





Team Rynkeby är ett nordiskt välgörenhetsprojekt, som 2017 bestod av 44 lag.  1750 cyklister och 450 personer i serviceteamen jobbade dels för insamlingen och dels för att som final cykla ner till Paris. 

Läs mer om Team Rynkeby 
http://www.team-rynkeby.se/

Allt som samlas in går oavkortat till Barncancerfonden via Rynkebyfonden. Rynkeby Foods står för alla administrativa kostnader genom att lägga in en miljon euro i anställda som sköter fonden. Vi som är med i lagen får betala allt själva. Cyklar, kläder, hotell på resan, hemresa m.m. 
Så vi har själva lagt ner en hel massa pengar för att arbete i projektet. 
Inget av det projektet samlar in får gå till lagen. ALLT ska gå till Barncancerfonden.

Jag tar med mig några speciella tillfällen!
Förutom en massa nya vänner tar jag med mig några väldigt speciella tillfällen från året. 

Dels Oskar i vårt lag som förra året förlorade sin dotter Märtha efter att hon kämpat mot cancer och tyvärr inte klarade kampen. Föräldrar ska aldrig någonsin behöva begrava sina barn. Han hade en överenskommelsen med Märtha att cykla till Paris när hon blivit frisk och att de skulle mötas där. 
Nu blev det inte så, men han infriade löftet och fick sammanstråla med resten av sin familj där i Paris. 
Märtha var med oss alla på resan. 

Ett annat tillfället var när vi på träningslägret i Kristihimmelfärd cyklade vår längsta runda och hade ett depåstopp med fika vid Isaberg. 
Det visade sig att en grupp ungdomar, 150 st som drabbats av cancer var där på ett läger. En av deltagarna, Josefina ville komma ner till oss och tacka för det vi gör. Tack varde bland annat de pengar Team Rynkeby samlar in kan de får åka på lägret. 
Där och då, i det ögonblicket blev det här projektet på riktigt. 150 ungdomar från hela landet får träffas och de har samma referenser och upplever samma sak. De får prata och träffa andra i samma situation. 


Ett av våra depåstopp vid Isaberg, där vi träffade Aron Andersson 
och ungdomar som var på läger




















En annan händelse passerade nästan obemärkt förbi, men gick rätt in i hjärtat. 
Inför resan hade vi en prolog på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Underhållning, information om projektet.  Mitt i informationen när vi talat om vad vi gör och vad pengarna går till utbrister ett litet barn bakom mig i publiken 
"Och så vi kan få bli friska".

Precis så är det. På 70-talet klarade man ett av fem barn. 80% dog och man hade i stort sett gett upp och skulle lägga ner alla barnavdelningarna. Några föräldrar startade då Barncancerfonden och idag har vi cancervård och forskning för barn med cancer. Nu överlever fyra av fem barn, 80% tack vara forskningen. Så nu är inte långt kvar till  100%


Träning, träning och åter träning...
Mycket spinning under vintern
Det gäller att vara väl förberedd och rekommendationen är att man innan resan till Paris har cyklat ungefär 200-250 mil.
För mig blev det cykling, spinning, Vasaloppsspinning och en del annan träning. 
Jag är ju både spinningledare på Friskis och fick vara det för Rynkeby också. Så mycket spinning blev det därför under vintern. Närmare bestämt 73 spinningpass bara i år och dyra 200 mil på cykel innan resan till Paris. 
Jag var ju helt färsk på det här med landsvägscykling och första uterundan blev bara FEM mil. Men rumpan värkte och det var långt. Då är det lätt att börja fundera på hur man ska klara att cykla 20 mil om dagen i sju dagar.
Men gränserna flyttades och när tanken "19 mil och Vätternrundan är ju bara 10 mil till" dyker upp i mitt huvud ja då känns det rätt bra.  
Ja faktiskt tänkte jag så. Efter att ha cyklat till Väderstad på en träningsrunda slog det mig. "Om ett par veckor är det Vätternrundan och det är ju bara 10 mil till".
Snacka om mental förändring.



Är jag i mitt livs form? 
Ja kanske...
Att cykla i klunga var en helt ny upplevelse, men vi blev riktigt samkörda




















I puls och ansträngning kör vi inte så hårt, utan det är tiden det handlar om.  Jag kör ju mycket hårdare på spinningcykeln, men då är det en timma eller en och en halv. 
Att sitta på cykeln i fem, sex timmar är en helt annan grej. Men vi har trevligt och pratar om allt möjligt under tiden.
Vätternrundan fixade vi galant på 12 timmar i perfekta förhållanden.


Dags att dra mot Paris på en gul cykel
Till slut var i dags. Veckan mot Paris var där.
Det blev en helt otrolig vecka. Längsta dagen var den när vi cyklade över Ardennerna. 2500 höjdmeter och 22 mil. Det blev en lång dag där vi kom i säng sent, men också en helt otrolig dag på cykeln. Vi cyklade mellan 15-20 mil varje dag. Upp tidigt och börja cykla kl 7.30.
Vårt fantastiska serviceteam fixade fika, mackor, mat och busiga upptåg på vägen. Vi cyklade ungefär fem mil mellan varje depå, så det blev stopp ungefär var annan timma.
Vi blev verkligen bortskämda av vårt serviceteam, som fixade de bästa tänkbara förutsättningarna för oss cyklister.
Ett par dagar cyklade vi i hällande regn och hamnade på leriga småvägar, men de fixade depåer i lador och garage, så vi kom under tak och fick värma oss och torka upp lite medan vi åt mat. Våra två MC guidade oss rätt väg och stoppade trafiken, så vi kunde cykla säkert. Vår meck-bil var alltid beredd och hjälpa till att fixa en punka eller justera och laga an trasig cykel. Oscar och Leena höll på långt in på natten och fixade med våra cyklar så de skulle vara tipp topp inför nästa dags cykling.
När vi kom fram till hotellen på kvällarna hade serviceteamet dukat upp snacks och massagebänkarna var framställda, så vi kunde tvätta cyklar och få massage, samtidigt som vi pratade om dagens bravader.

Vi cyklister behövde verkligen bara tänka på en enda sak. Att cykla...

När vi kom farande på våra cyklar och passerade andra lags depåer och de tjoade och jublade, ja då förstod man verkligen att vi var en del av något mycket större.


Vi cyklade i lervälling...


...och åt mat i solen 


















Vi har frusit i regnet, svettats i solen, kört upp för hundratals backar och ned för lika många.
Vi har skrattat, gråtit, grupp-kissat i majsfält. Vi har sjungit sånger på cykeln i Tyskland, holland, Belgien och Framrike.  Vi har råkat cykla på tyska motorvägen, men också på en lerig skogsväg med sjöar av vatten.
Vi har kört lite fel och vi har fått kasta om och köra en lite annan väg.

Och framför allt vi har skrattat och haft så himla roligt. Vi har hjälpt varandra att nå målet, som ett lag.














Jag har fått många kommentarer och reaktioner under året. Folk som nog tyckt att vi är lite galna, eller som undrat vad det är vi håller på med.

"Å det är så fint det ni gör.  Jag önskar att jag hade tiden..."
En kommentar som dykt upp...
Men vi har inte heller haft tiden, vi har inte en massa extra timmar som ingen annan har som bara ligger och skräpar. Våra dygn har inte heller mer än 24 timmar.
Men... Vi alla i detta projekt har valt att göra det här med vår tid. Vi har valt bort andra saker och lagt ner massor av tid och massor av pengar på att göra skillnad.

Jag kan bara säga "GÖR DET!"
Det är absolut inte omöjligt att jag gör det igen.


Vi passerade den franska gränsen och cyklade i Frankrike
på självaste nationaldagen
Det var verkligen häftigt att cykla genom Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike och se landskapet ändras på vägen. Att se ett vattentorn på en höjd långt där borta och efter en halvtimma ha susat ner i en djup dal och klättrat upp för en annan lång backe och vara framme vi d vattentornet där uppe på andra sidan, ute på fältet.

Alla byar vi passerat och alla människor vi sett, som vinkat och hejjat på. Vi cyklade in i Frankrike på självaste nationaldagen. Byarna var helt tomma och plötsligt dök det upp en park eller skolgård där det pågick firande. Vi ringde i våra ringklockor och skrek "Viva La France" och de skrek och tjoade på oss.


Upp för Mur De Huy

En av alla saker det pratades mycket om var dagen när vi skulle upp för beckan.... Mur de Huy. En känd cykelbacke och en riktig utmaning. Flera cykellopp kör just upp för Huy. Den är riktigt tuff, men vi hade tränat. Vi har Norra Kleva i Huskvarna. den är precis lika tuff, så vi var laddade och vi var förberedda. Men alla var lite pirriga och nervösa i alla fall.


Stolt och nöjd i mål i Paris

Så var det då dags att gå i mål. En vecka på cykel avslutades med att alla lag gick i mål på samma plats i Paris. Tidigare år hade alla cyklats i kortege runt i Paris, men eftersom säkerhetsläget i Europa förändrats fick vi inte göra det i år. Men vi fick alla samlas i en stor park i Paris.

Vi cyklade länge längs med Rehn och helt plötsligt var vi där. Andra lag som kommit för oss jublade och välkomnade oss. Och mitt i folkmassan hör jag mitt namn...
Då brast det. Vi hade gjort det. Jag hade gjort det.
Där var Frida, Filip och Anton och Helena och Leffe tog emot oss. Där var andra familjers anhöriga och tog emot och där hade vårt serviceteam dukat upp ett välkomnande till oss,



Bara en sak kvar innan det är klart!

Delar av Team Rynkeby Jönköping med den enorma checken


Men som sagt!
Cyklingen det var bara en lite bisak. Lördag 16 september var projektårets sista dag. Dagen när checken lämnades över till Barncancerfonden.
Vi var flera i laget som åkte till Helsingborg för att vara med på checköverlämningen. Ännu hade vi inte fått veta hur mycket pengar det blivit, bara att vi slagit rekord.
Förra året lämnades det över 18,9 miljoner. Redan det en fantastisk summa. En ökning med 41 % från Året innan.

Flera cyklister valde att vara med i cykelparaden in till torget i Helsingborg, där det pågick aktiviteter under flera timmar. Sedan vandrade checken runt hela torget innan den kom upp på scenen och öppnades av Barncancerfondens generalsekreterare Anne Grefberg.

TJUGOSEXMILJONERSJUHUNDRAFYRTIOSJUTUSENETTHUNDRANITIOTVÅKRONOR
26.747.192 kronor.....
Det är ofattbart mycket pengar och det är också det en ökning med 41% sedan förra året.
Som sagt alla kan cykla till Paris, men bara tillsammans kan man samla in så mycket pengar.
Team Rynkeby är den enskilt största bidragsgivaren till Barncancerfonden.
Och vårt lag i Jönköping bidrog alltså med 2.143.000 av dessa pengar.
Ett fantastiskt år är till enda, men redan nu är Team Rynkeby Jönköpings lag 2017/2018 fyllt av laddade cyklister och serviceteamare, så arbetet går vidare.
Och som det känns efter det här året, så kommer jag absolut att göra det igen.
//Johan