AVBROTT I PLANERINGEN...

I år hade jag tänkt att Göteborgsvarvet skulle bli det bästa hittills, men nu ser det mörkt ut...

Att bara spinna gör ju ingen löpare...
Så efter att ha smugit igång med löpning, först på löpband och sedan ut och kuta så började det arta sig riktigt bra.
Visst!
Lite öm och stel i vaderna kände jag mig allt, men ingen fara. Jag hade ju ökat träningsmängden, så det borde ju kännas.
Men så här om tisdagen han jag kuta 3 km innan högra vaden dog i MEGAKRAMP!!!!

Vinterns egoboost, som nu tyvärr sviker mig

Kunde ju nästan inte ta mig hem, så det tog en stund att linka hemåt och duscha innan det var dags att åka och jobba.

Krampen släppte inte och fram på dagen började jag misstänka "Gubbvad" eller det som det egentligen är, en muskelbristning.

Googlade lite och kunde konstatera att ja det verkar troligt.

När jag på fredagen pratade med en sjukgymnast så konstaterade hon att det var säkert en muskelbristning.

Vila två-tre veckor och INTE springa... Sedan börja gå innan det blir att börja löpträna igen.

"Allt son inte gör ont är OK! Eller ja lite ont kommer det ju att göra."

På lördagen skulle jag ju leda finalpasset på Spin of hope. Så ja jag var lite orolig. Men vila ända fram till dess. 

- Cykla brukar gå bra, så sjukgymnasten.

Skön känsla när jag lite lätt oroad klev upp på cykeln framför 70 lag spinnare och sa till dem att nu kör vi finalen.
Jo då!
Vaden funkade och det gick bra att spinna. Jag kände nästan ingenting och kunde gasa på som vanligt. Så spinning har jag kunnat köra på med.

Nu har det gått två veckor och det känns riktigt bra. Nu lägger jag till tåhävningar och så ska jag ägna slutet av veckan och helgen till att gå mycket.
kanske, kanske kan jag ta mina första löpsteg i nästa vecka.

Håll tummarna.

Men om det blir någon Friskishalvan eller något Götebortgsvarv... Ja det får vi se.

Ha detgott!