Ett större elfel på Stockholms Central gjorde att det var kaos på centralen och att vi kom iväg 45 minuter sent från Stockholm. Väl i Södertälje så står det stilla igen. Ett tåg längre fram har kört på en älg och det kommer att ta en bra stund innan alla tåg före oss och vi kan komma vidare. Därefter blir det kö. Kö i tågtrafiken, eftersom fem tåg står stilla framför oss. Allt på grund av älgolyckan. Så är det. Har det börjat dåligt, så blir det inte direkt bättre och de kan köra in tid.
Det är så klart inte SJs fel att det blir elfel och att tåg kör på älgar, men det är väldigt tråkigt att sitta stilla på ett tåg, som borde vara en bra bit på väg hem till Jönköping.
Jag har upplevt två mycket intressanta dagars utbildning på Såstaholm utan för Stockholm. En riktigt häftig konferensanläggning och som sagt en mycket intressant kurs om alkohol och narkotika. Om hur man gör om en kollega eller någon nära drabbas av sjukdomen alkoholism.
Inspirerande föreläsare, men samtidigt blir man ju skrämd av tankarna på alla olika droger som finns att tillgå i samhället. Jag är ju ändå tonårspappa och bilderna på "Missbrukare" och "Narkomaner" är inte de där bilderna man tänker på. Nedknarkade sprutnarkomaner, som ser ut som ras. Det är bilder på helt vanliga människor, bilder på Mammor, Pappor och helt vanliga ungdomar som hamnat i ett missbruk. I varje skolklass finns flera barn som har missbruk i sin närhet, på varje arbetsplats finns kollegor som dricker för mycket, som kanske bara längtar efter att få komma hem till alkoholen. När det börjar märkas på jobbet, då har det pågått länge och berört de närmsta länge. Det är på jobbet det börjar märkas sist...
Nätet kryllar av ställen där vem som helst kan köpa konstiga och helt lagliga saker som snabbt äter upp dem och tar över dem inifrån. Ett mörker som bara omsluter dem eller en hiss som åker nedåt in i mörkret. I den hissen åker inte bara den som har ett beroende och ett missbruk utan även omgivningen, familjen och vännerna...
Det spelar ingen roll om det är alkohol eller knark, utan hissen går obeveklingen nedåt.
Det som från början ger en kick och gör att man mår bra, behövs tillslut för att ens klara av att leva"normalt".
En viktig lärdom är att våga se och att våga säga något.
Det är aldrig försent att hjälpa.
